Utsliten
Herregud!
Jag vet inte vad det är med mig!
Jag är så slut, så slut så slut så det är inte sant!!
Jag var med Linnéa till Valbo tidigare idag och jag trodde jag skulle svimma för jag mådde så dåligt!
Yrslig, trött, ont i magen och illamående.
Nej ursch. Skit är vad det är!
Skulle jobbat i måndags och HELA tisdagen men jag kom inte upp ur sängen ens för jag var så slut!
Imorgon skulle jag ha jobbat delad tur (alltså ett pass på morgonen och ett pass på kvällen) men jag ringde tidigare och sa att det går inte. "Jag mår så dåligt, jag jobbar dagen så hinner ni få in någon till kvällen"
Nej fy!
Men jag sov en stund och mår lite bättre nu men, jag vet inte riktigt vad det är med mig :(
Tur det bara är en vecka jobb kvar sen får jag lite semester!
Sommaren 2015 vs Sommaren 2014
Sommaren 2015 skiljer sig mycket från sommaren 2014.
I år bor och arbetar jag i Gävle. Förra sommaren i Alfta, Hälsingland.
Denna sommar får gå klädd som jag vill, prata med vem jag vill, göra vad jag vill, sova ostört utan att bli utsatt för massa olika övergrepp.
Nej fyfan.
När jag ser tillbaka på förra sommaren så ryser jag. Allt känns så otroligt långt borta och så surrealistiskt så ibland undrar jag nästan om jag drömt det hela.
Jag kan inte fatta att jag verkligen levde med en man som jag trodde skulle ha ihjäl mig!!
Det fanns fler än en gång jag tänkte "Nu dör jag, nu lyckas han. Nu tar han livet av mig"
Fyfan. Tänk att jag levde så?! Och det värsta var nog att jag tänkte "Men gör det då, ta livet av mig så jag slipper den här skiten"
Tänk att jag hellre såg döden som en utväg än att lämna han? SKRÄMMANDE.
Tänk att när jag var hemma så var jag konstant livrädd.
Det är så jävla otäckt att titta tillbaka och tänka vilket jävla helvete jag gick igenom.
Stackars lilla Mia.
Jag vill bara gå tillbaka och lyfta bort henne från den där hemska situationen.
- "Jag vet Mia att han var den mest fantastiska människa du någonsin lärt känna, men han kommer ALDRIG ALDRIG någonsin bli den mannen igen, han har aldrig ens varit den mannen ens någon gång. Han har ljugit för dig sen dag 1. Om allt. Om andra kvinnor och om precis ALLT. Du är värd mer, underbara varelse" Vill jag viska i mitt egna öra.
Jag kan inte idag med den kärlek jag känner till mig själv och min omgivning förstå att jag levde med han så länge som jag gjorde. Jag skulle lämnat han den dagen han blev sjuk. Eller var han sjuk hela tiden bara att det märktes när vi flyttade ihop? Ja, vad vet jag och det kommer jag aldrig få reda på.
Det är okej.
Förut hade jag så många frågor:
- Varför hände detta mig?
- Vad hände mellan oss?
- Vad har han för fel egentligen?
- Vad gick snett?
- Gjorde jag något fel?
- Var det alla droger han tog?
- Eller en psykisk sjukdom?
- Är han psykopat?
- Är han farlig även nu efter att jag har lämnat han?
Ja, detta plus miljoner andra tankar som har snurrat runt när jag inte kunnat sova.
Men, det måste vara tack vare yogan, så har jag kommit underfund med:
Jag kommer aldrig få reda på vad som hände egentligen. Och det är okej.
Det som har hänt, har hänt. Inget kan ändra på det och jag tar med mig något från denna tid.
Jag har lärt mig något av denna relation, och det är att alltid, alltid, ALLTID lita på dig själv och din egen uppfattning om saker och ting. Aldrig någonsin lyssna på vad någon annan säger är rätt. Känner du att det är fel, så är det fel. Lyssna på magkänslan.
LYSSNA PÅ MAGKÄNSLAN, oavsett hur övertygande han låter.
Ta hand om dig, var i relationer som BYGGER upp dig. Inte bryter ner dig.
Jag kommer ALDRIG någonsin låta någon behandla mig så som Christian gjorde.
Det lärde han mig.
Han lärde mig att tro på mig själv och att aldrig låta någon behandla mig sådär.
Han gjorde mig starkare i mig själv och i min kärlek till min egen varelse.
Det lärde han mig, så på så sätt får jag faktiskt tacka han.
Tror inte att jag hade funnit mig själv så som jag har gjort om det inte vore för han.
Så tack.
Tack Christian för all skit du utsatte mig för, för jag kom ut starkare än någonsin och kommer från och med den 5 augusti 2014 ha mig själv och mitt mående i centrum. Så som jag inte hade förut.
Tack för att du fick upp ögonen på mig.
Jag hoppas vid mitt stilla sinne att han inte utsätter fler kvinnor för det han har utsatt mig för.
Det hoppas jag vid gud inte. Så på det viset kanske jag lärde honom någonting också?
Kan ju alltid hoppas.
Lycka till!
Asså detta med sömnen...
Åh....
Natten till måndag sov jag en underbar sömn. Sov hela natten, vaknade inte en enda gång! Utan sömntabletter till och med!
Natten till tisdag fruktansvärd dålig sömn!
Natten till onsdag var hemsk! Tog en sömntablett försent och sov väldigt oroligt och var HELT SLUT hela dagen. Låg en liten stund på eftermiddagen men vet inte om jag somnade något.
Nu är klockan 02:34 och jag gav upp mitt försök med att sova och börja plugga istället. Så fått lite nyttigt gjort trots allt. Bättre det än att bara ligga och vrida sig i sängen!
Det är ingen ide att ta någon sömntablett längre då de har slutat verka. Jag sover ju ändå bara skit på dom så vad spelar det då för roll?
Min sömnlöshet och jag firade tre år i vinteras. Tack och lov så har sömnen förbättrats det senaste året.
Jag får ju iallafalll NÅGON natt med bra sömn så jag kan återhämta mig såpass att jag inte blir galen iallafall.
Ends
So this is how the world ends, not with a bang but with me
Här är jag. Vad gör vi nu?
Jag bad aldrig om att bli född, men här är jag ändå.
Tabula Rasa
Har du glömt mig redan Johnny?
John och jag har gjort slut. Han lämnade mig ganska burdust faktiskt.
Jag har varit utan honom otroligt länge, sedan dök han upp i mitt liv väldigt sporadiskt, ibland lockade jag fram honom med olika läkemedel men nu på slutet har han kommit mer regelbundet och självmant och jag har mått bra.
Jag har mått så bra att få sällskap av min underbara John nattetid.
Men nu.
Nu har han lämnat mig igen.
För en vecka sedan tog han sitt pick och pack och stack och jag hoppas det bara är en tillfällig svacka.
Att han snart kommer tillbaka, för jag vill inte ha det så som jag hade det förut. Då när han lämnade mig ensam i så många år :S
Gud, jag får ångest bara jag tänker på det.
Men det är väl bara att acceptera och tacka gud för att jag inte har så mycket i skolan som kräver att jag är på plats. Mycket kan göras hemma.
Men synd att träningen och annat roligt får svepas åt sidan. För så länge John är borta klarar jag ingenting.
Psykisk misshandel i klartext
Jag tittade på kunskapskanalen precis och då handlade det om våld.
- Unga mäns våld
- Könsrelaterat våld
- Våld och hälsa
Och jädrar vad intressant det var!
Efter att själv ha blivit utsatt för psykisk misshandel över ett halvårstid så har jag blivit nyfiken på hur utbrett det är och hur det funkar. Jag vet ju såklart att jag inte är ensam, verkligen inte. Siffrorna var enorma!
En sak som även var rolig under den föreläsningen "Våld och hälsa" som handlade om en forskning med samma namn: Jag har gjort det undersökningen! Av de 10.000 som svarade på enkäten var jag en av dom! Haha! Våren 2012 gjordes enkäten och det stämmer också in!
Kul att få se slutresultatet och hoppas det leder till förändring :)
Sexuellt våld:
Fysiskt våld:
Psykiskt våld:
Källa: Andersson, T. Heimer, G. Lucas, S. (2014). Våld och hälsa. Nationellt centrum för kvinnofrid.
Ja, det fanns jättemycket intressant! Om ni vill veta mer så har ni en direktlänk till artikeln HÄR.
Efter att själv ha blivit utsatt av den psykiska varianten är jag grymt imponerad av vad smarta dom är de där männen som utsätter sina partners för det. De är så beräknande och så kalla och vet precis vad de gör! Det är liksom ingenting de kommer på en dag.
De bryter sakta men säkert ner dig tills du tror själv att du är hemsk och vidrig och knäpp i huvudet när det egentligen är PRECIS tvärtom! Tänk att det till och med hände mig? Som ser mig själv som så stark! Men det var tack vare det som jag aldrig riktigt trodde på Christians hitte på historier. Jag visste hela tiden att han hade fel, att han ljög, att han var sjuk, att det var något fel på honom. Men jag orkade aldrig ta kampen med honom eftersom han ALDRIG någonsin (enligt honom) gjorde något fel. Allt fel berodde på mig och det var han fasligt övertygad om. Gick INTE att diskutera med honom, jag kunde lika gärna haft ett samtal med en vägg.
Något som jag är ofantligt stolt över är att Christian aldrig ALDRIG vann över mig.
Han lyckades inte bryta ner mig!
Men det är svårt att förstå när man är mitt i det att man faktiskt blir utsatt för psykisk misshandel.
Här är en text som ni kan läsa om du tror du kan vara utsatt: (Jag markerar sånt jag vart utsatt för)
"Misshandlaren klampar in i ditt inre och kränker dig. När han tar sig friheten att tala om vem du är, vilka avsikter du har, hur du gör olika saker och hur du tänker så kränker han din integritet. Han invaderar ditt inre med sina påståenden om dig som är rena lögner. Han anklagar och kallar dig för nedsättande saker, och det är ett grovt övertramp som kränker din mänskliga värdighet. När han beordrar dig så betraktar han dig inte som en självständig individ utan något som tillhör honom, en invasion av din person. Att leva med en misshandlare innebär att man gång på gång utsätts för övertramp, kränkningar av ens gränser. Du vill ha ett stopp på misshandeln. Du måste återuppbygga de gränser du vill ha så det blir tydligt vad som är acceptabelt för dig och vad som inte är det (Egen notering: Gick inte att sätta gränser för då var jag "omöjlig" "hysterisk" "bevis för min otrohet" osv osv osv)
Tala om för din partner vilka saker du inte längre accepterar. Inga förklaringar behövs. Det är dina gränser, punkt slut. Var beredd på motreaktioner. Om din partner kränkt dig oavsiktligen så kan han backa och visa vilja att ändra sig. Om han däremot är fientlig och kontrollerande så kommer han sannolikt att gå till motattack. Det är hotande att du står upp för dig själv eftersom han tappar makt och kontroll över dig. Han kan börja skrika, försöka skoja bort det du säger, sitta och tiga eller förneka att han någonsin skulle ha behandlat dig så. Han kan testa om du verkligen står fast vid det du har sagt.
Vem är det som misshandlar?
- Han har ett stort kontrollbehov eftersom han inte upplever sig ha kontroll över sig själv och sitt eget liv.
- Han har behov av att dominera andra för att känna sig stark och betydelsefull.
- Han har låg självkänsla och känner sig hotad av att andra lyckas.
- Han känner sig osäker och otillräcklig och måste därför trycka ner andra för att känna sig bättre.
- Han lägger skulden för sina tillkortakommanden på andra.
- Han tycker hans egna behov är viktigare än andras.
- Han är okänslig, kan inte sätta sig in in andras åsikter och klarar inte att känna empati med andra.
- Han tycker att han alltid har rätt.
- Han är otålig, lättirriterad och har kort stubin.
- Han har orealistiska, orimliga förväntningar på andra.
- Perfektionist.
- Kan vara extremt avståndstagande och kylig då du är i onåd och han vill bestraffa eller kontrollera dig.
- Han är långsint och förlåter inte.
- Han kan ha snabba humörssvängningar.
- Han är misstänksam och svartsjuk.
- Han är arg, spänd och frustrerad.
(Egen notering: HAHA, allt detta stämmer in på min 'kära' exsambo)
Psykisk misshandel är återkommande dåligt bemötande i syfte att dominera, kontrollera, kränka, förödmjukaden man utsätter. Psykisk misshandel är skadligt för den utsattas psykiska och fysiska hälsa och skadar självkänslan allvarligt och på lång sikt.
Psykisk misshandel är en form av psykisk och känslomässig tortyr. Vissa av teknikerna känns igen från tortyrfängelser runt om i världen, t.ex att växla mellan värme och våld, hot att skada den utsattes närmaste, flera timmars förhör med absurda anklagelser, presentera lögner för att manipulera fram vissa svar och ”erkännanden”, vredesutbrott, nedsättande tillmälen. Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting med kärlek att göra.
Psykisk misshandel är det första steget till fysisk misshandel. Nästa steg kan bli att slå på föremål ( Egen notering: jag fick en telefon kastad på mig en gång precis innan jag lämnade han) eller att de verbala angreppen börjar förekomma inför andra människor innan misshandlaren slutligen attackerar sin partner fysiskt. Den psykiska misshandeln fortgår sedan parallellt med den fysiska misshandeln. Det finns också misshandlare som enbart misshandlar psykiskt.
Psykisk misshandel skadar den utsattes självkänsla och självtillit allvarligt. På sikt kommer den utsatta att tvivla på sitt omdöme och till och med sitt människovärde. Att förlora sitt jag är att bli bestulen på det viktigaste en människa har. (Egen notering: Den enda gången jag kände mig normal och värd som människa var när jag var på jobbet, sommarjobbet 2014, där folk fortfarande behandlade mig som en människa. Jobbet var min räddning förra sommaren)
Psykisk misshandel skadar din hälsa allvarligt. Att leva under den stress det innebär att ha en vardag fylld med kränkningar och otrygghet orsakar en hälsofarlig stress. Det kan ge fysiska symtom som högt blodtryck, magsår, huvudvärk, muskelvärk, mag-tarmproblem. Det kan också orsaka psykisk ohälsa som depression, panikångest, sömnrubbingar, ätstörningar och självmordstankar.
Det starka band som ibland skapas mellan parterna i ett misshandelsförhållande är ingen kärlek utan en bindning som beror på känslomässigt beroende. Den utsatta blir alltmer beroende med tiden då hennes självkänsla minskar.
Misshandeln trappas nästan alltid upp. Misshandlaren förändrar sällan sitt beteende då han väl börjat misshandla" (Egen notering: Detta ska vara fetstil men gick inte att fixa)
Källa: http://psykiskmisshandel.se/vad-ar-psykisk-misshandel/
DU ÄR INTE ENSAM! LÄS på, prata med vänner, eller anonymt med mig!
Du och din hälsa är mer värd än den där idioten!
Vad är en psykopat?
Jag snubblade över ett blogginlägg på facebook som beskriver min förra sambo.
Ni vet den där galna snubben?
Han har många diagnoser som jag, amatören, har givit han: Bland annat Paranoid schizofren och nu tydligen psykopat.
Men detta stämmer så förbannat! Det var som att läsa om han, rätt jävla av!
LÄS!
Längre ner finns en lista och jag har markerat sånt som stämmer in på han!
"En psykopat är en person som saknar förmågan att känna empati med sin omgivning och är utan samvete. En psykopat ljuger, manipulerar och duperar. Psykopati är en personlighetsstörning som är svår att diagnostisera. Psykopaten vet dock hur det sociala "spelet" mellan människor fungerar och är en mästare på att spela detta spel. Personen som har störningen vet ofta att han/hon skiljer sig från normal befolkningen. De ser sig inte som sjuka utan bara som mer intelligenta än omgivningen. De anser ofta att de sociala spelregler som gäller i ett samhälle gäller bara för alla utom dom själva.
En psykopat vet vad som är rätt och fel men anser sig kunna stå över de regler och normer som finns i samhället. Psykopaten har sällan några riktigt nära vänner. Med risk för att bli avslöjad vill han/hon inte komma alltför nära någon. Psykopaten klarar inte av en granskning. Psykopaten är hemlighetsfull och vet att kommer någon alltför nära denne så kan han/hon när som helt bli avslöjad som den lögnare och falskspelare personen är. Flykt mönster är vanligt. Personen flyr undan varje hotfylld situation och söker nya offer på sin väg.
Psykopater lever för att lura andra. Utan offer är psykopaten ingen. Psykopaten vet vad han/hon vill och är beredd att göra vad som helst för att få sin vilja igenom. Psykopaten tar gärna åt sig äran när saker går bra men ser till att andra får skulden för misslyckanden. I sina egna ögon är psykopaten överlägsen alla andra och har en övertro på sig själv. Psykopaten ser en fiende i alla, till och med de som älskar och skyddar personen mest. Psykopaten vet innerst inne att ingen kan acceptera dennes attityder och beteenden och lever därför med vetskapen om att han/hon förr eller senare blir bortstött.
Psykopaten är en farlig person att bli osams med eftersom psykopaten kommer att göra allt som finns i sin makt för att få sin vilja igenom. Du kommer ALDRIG att vinna mot en psykopat. Det enda du kan göra är att se till att du slipper direkt kontakt med personen.
Tidigare trodde man att psykopaten alltid var en man. Senare forskning har visat att det lika gärna kan vara en kvinna. Kvinnliga psykopater är ofta svårare att upptäcka eftersom dessa inte lika ofta tar till våld.
Det går normalt inte vid ett ett första möte med en person att avgöra om han/hon lider av någon störning. Psykopater upplevs ibland som mycket älskvärda personer de första gångerna man träffar dem. De är mästare på att uppträda som normala personer.
KÄNNETECKEN PÅ EN PSYKOPAT:
Det är mycket svårt att ge någon diagnosen Psykopati. De flesta psykologer klarar inte av att ställa diagnosen på ett korrekt sätt. Psykopater är mycket manipulativ och kan ofta dupera sin omgivning. Listan nedan kan därför inte användas av en lekman för att ställa diagnos på sig själv eller på sin omgivning. Den kan dock användas för att förstå vilka beteenden som tillsammans kännetecknar en psykopat:
(Det som är tjockmarkerat här stämmer in på min förra sambo)
- Charmig och pratglad
- ständigt behov av spänning och nya impulser
- Bristande ansvar för egna handlingar
- Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt
- Svekfull och manipulativ
- Egocentrisk och grandios
- Saknar helt ånger och skuldkänslor
- Empati störning,möjlig inlevelseförmåga
- Lever genom andra
- Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet
- Egoistiskt sexliv
- Tidiga beteendeproblem, före 12 årsåldern
- Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering
- Impulsivitet
- Flackt känsloliv
- Frekventa äktenskaps och samboförhållande
- Ansvarslöst föräldraskap
- Ungdomskriminalitet före 15 års ålder
- Nya kriminella handlingar på permission
- Flera typer av lagbrott..bla inbrott, rån, narkotika, olaga vapeninnehav, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fängelsevården.
HUR HANTERAR MAN EN PSYKOPAT?
Du kan ALDRIG vinna mot en psykopat. Dokumentera alltid allt som händer i din relation med psykopaten. Allt som går fel kommer du att få skulden för. Psykopaten kommer inte att ta på sig någon del av skulden för ett misslyckande.
Omgivningen kommer att manipuleras av psykopaten till att tro på den beskrivning av vad som har hänt.
Hur hanterar man en äkta hälft som är psykopat?
Det finns ingen enkel lösning, Skilj dig så fort du kan.
Räkna med en mycket jobbig skilsmässa. Din partner kommer att lova att ändra på sig om du stannar kvar. Din partner kommer också att hota dig om du inte ger med dig och stannar. Genomför du skilsmässan så kommer han/hon att bråka om allt. Om bohaget, om barnen, om bostaden ....
Han/hon kommer att anklaga dig för en mängd hemskheter och kommer att baktala dig hos era vänner och släktingar. Psykopaten kommer att försöka förvandla ditt liv till ett "helvete". I de flesta fall så lyckas han/hon med det.
Alternativet är dock mycket värre. Stannar du kvar hos psykopaten så kommer resten av det liv att vara mycket jobbigt. Psykopaten kommer metodiskt att bryta ner din självkänsla. Allt som går fel i era liv kommer att vara ditt fel. Det blir bara värre med tiden. Även om psykopaten kommer att lova att bättra sig efter att du försökt säga ifrån. Psykopaten kommer att manipulera eran omgivning så att det framstår som att du är den svaga och usla partnern i ert förhållanden. Omgivningen kommer att tycka att du har haft tur som träffat en så framgångsrik och omtänksam man/kvinna och kan inte förstå varför du vill lämna din partner. Han/hon som är så trevlig. Psykopaten är en ulv i fåra kläder.
När du skiljer dig från en psykopat så räkna inte med att ni kommer att kunna ha någon relation efter skilsmässan.
Efter skilsmässan så bör du distansera dig så mycket det går från personen. Skicka inga julkort, svara inte på email eller brev från personen , var ej vän ex på olika sajter som ex FB, Instagram osv.
Du kommer att bli lurad under skilsmässan. Psykopaten kommer att se till att du av omgivningen upplevs som "skurken". Samtidigt kommer psykopaten att både känslomässigt och ekonomiskt försöka råna dig på allt du äger."
Källa: http://heljat.blogg.se/2015/january/vad-ar-en-psykopat.html
Rannsakan av förra året
Om man jämför förra årets Mia och med dagens Mia så är det otroligt mycket om har förändrats.
Då den 27:e januari 2014 bodde jag i den där hemska byn och mannen jag älskade så mycket hade precis börjat förändrats till något skrämmande (eller jag menar att jag började få se den han verkligen var), jag vägde 10-11kg mer än i dagsläget, jag sov otroligt dåligt (mycket pågrund av min sambo som gjorde att jag inte vågade somna), jag var trött jämt både psykiskt och fysiskt men jag var ändå glad för att jag äntligen hade kommit in på hälsopedagogprogrammet i Gävle dessutom.
Nu då? Den 27:e januari 2015?
Jag har ingen sambo, ingen käresta, ingen man what so ever i mitt liv. Och har ingen ångest över det överhuvudtaget! Så olycklig som jag var med Christian och så vidrigt han behandlade mig har lett till att jag gärna vill ha min frihet och inte har något behov av att träffa andra män (tyvärr tills hans belåtenhet kan jag tänka mig), jag har gått ner i vikt till 'min' riktiga vikt, skolan går överförväntan: jag känner mig riktigt smart till och med :P, jag sover ljusår bättre än förra året: har inte tagit ett sömntabletter sedan jag lämnade den där hemska byn i Augusti, jag har stått på mig och kämpat för det jag tror på: Jag har struntat i vad för hemska saker folk har sagt om mig eftersom JAG VET vad jag har sett och JAG VET vad jag har varit med om. Men jag kan förstå att folk har haft svårt att tro på det jag har berättat eftersom det är så fruktansvärt sjuka grejer så det är knappt jag trodde på det själv ibörjan. Jag lovar att jag någongång ska berätta allt som hände i den där hemska byn i det där vidriga huset: Jag lovar det är en historia som är full av drama, tragedi och spänning. Haha ja herregud! Nu har jag ändå kommit till den punkten där jag slutat vara rädd för han och hans sjuka hjärna och faktiskt kan skratta och tänka: HERREGUD VAD SJUKT!!!
Varje år dödas 17 kvinnor av sin nuvarande man eller exman (Källa: http://www.tv4.se/m%C3%A4n-som-m%C3%B6rdar-kvinnor) och jag kan skatta mig lycklig att jag inte var en av dom. För det kunde jag lika gärna ha varit. Absolut, finns inte en tvekan om att det blivit så tillslut. Så fruktansvärt var det i det där vidriga huset.
Trots att jag kommit ifrån den där sjuka mannen och äntligen mår bra efter allt som hänt så är inte livet tipp topp. Min familj har drabbats av ett oerhört hårt slag iform av en sjukdom hos en väldigt nära anhörig. Ingen vet någonting vad som kommer hända.
Det är bara att ta dagen som den kommer...
Jag försöker hålla fast mina rutiner med bra mat, yoga, träning, promenader, vänner, hockey och skola och har lyckats ganska bra hittills och det känns bra att vara stabil och lugn för att kunna finnas där för min familj.
Förra året vid den här tiden
Jag idag!
Shadow
Jag är bitter. Oj så bitter.
Jag är så fruktansvärd avundsjuk på alla andra runtomkring mig som har så lugna och fina och ordnade liv, med sin familj, med sin karl, med sina barn, de bor i sina hus och har sina jobb och allt är så ordnat och bra utan massa drama hela tiden.
Jag kanske låter som jag tycker synd om mig själv och kallar mig själv ett offer, men FAN. Ibland har man rätten att sätta sig ner och tycka att livet är förbannat orättvist och undra varför all skit hela tiden händer mig?
Har jag någon slags dragkraft för olycka? Dras olycka till mig eller dras jag till den? Eller händer olycka slumpmässigt och jag råkar bara hamna i skottlinjen varendaste gång?
När ska livet för mig lugna ner sig och också jag ska få luta mig tillbaka och vara lugn och lycklig?
Efter varje kris jag gått igenom så har jag tänkt : "Jamen, nu måste det räcka i allafall. Nu har livet sparkat undan fötterna på mig tillräckligt för en livstid så nu händer det nog inget mer" Men så händer en till grej, och en till, och en till, och en till. Och jag börjar sakta men säkert inse att det är nog såhär livet kommer se ut för mig resten av min tid på den här jorden. Jag har börjat värdera om många saker här på slutet. Barn kommer jag nog inte ens våga skaffa!
Framtiden är så mörk och otäck och läskig. Hur kommer den bli? För mig? För min familj? Kommer allt ordna sig och bli bra? Eller kommer allt bara att gå sönder i tusen bitar på ett oåterkalligt sätt? Kommer mitt hjärta gå sönder ännu en gång fast tusen gånger värre den här gången? Kommer jag klara det hära? Eller kommer allt gå bra kanske denna gång? Vi klarade oss undan dödens lie denna gång och vi får en ljus framtid tillsammans allihopa?
Det är en tuff period som vi har framför oss, jag och min familj.
Det är bara att kavla upp ärmarna och slåss, för det finns inga andra alternativ: Att överleva.
Allt på grund av skuggor på en röntenplåt....
Hat
När jag inte trodde jag kunde hata honom mer så får jag ny information som ökar hatet så där lite till...
Aldrig hade jag väl trott att människor kunde vara så falska rakt igenom. Fyfan vilka otroligt vidriga människor det finns.
Människor som är så fruktansvärt själviska att de inte bryr sig ett skit om människor runtomkring
blir sårade bara de själva får det de vill ha och att allt de säger och gör åtminstone ser bra ut, för stunden .
Ursch fyfan ditt jävla vider!
Några hårda ord till dig som förstörde allt
Den mannen jag tidigare bodde tillsammans med har som sagt upptagit en stor del av min tanketid väldigt länge nu.
Men det räcker nu för fan!
Den mannen är så falsk och manipulativ och rent utsagt VIDRIG och han har förstört tillräckligt nu!
Karma is a bitch och tydligen så börjar verkligheten komma ikapp han och det kan han gött ha!
Man kan inte leva så, bete sig så där mot sin omgivning och att det tillslut inte straffar sig!
Välkommen till verkligheten du hemska människa!
Tandvärk
Dåligt med bloggande, det ber jag om ursäkt för men jag har legat knockad av tandvärk hela helgen!
Det började förra onsdagen och jag har fortfarande vissa kännigar idag men det är så klart mycket bättre!
Slutade med ett besök hos tandläkaren som fick skölja och spola ren min visdomstand som är på väg upp.
Slutade med ett besök hos tandläkaren som fick skölja och spola ren min visdomstand som är på väg upp.
Ursch vad ont det gjort! :S
Ingen återvändo
Det senaste halvåret har varit ett litet helvete för mig.
Någon dag när allt är lite längre bort så ska jag berätta för er. Det lovar jag.
Men titta på filmen 'Vi' med Gustaf Skarsgård och Anna Åström.
Jag har sett på den nu ikväll och är helt skakis, jag känner igen mig.
Titta på den så vet ni vad jag har varit med om.
Tankar
Jaha. Nu är man igång med den där karusellen igen. Få se hur det går denna gång, har inte så mycket hopp till att det kommer bli något bra med det här.
Jag har haft sömnproblem sedan januari 2012. Jag vet precis varför, det tog något år att fatta va det berodde på.
Men nu det senaste halvåret har händelsen kommit i fatt och mina känslor är uppåt väggarna.
Jag är så jävla trött på att vara trött så jag spyr på det. Jag är trött hela dagarna varje dag. Varje gång klockan ringer vill jag bara gråta - Jag vill inte gå upp, jag orkar inte.
Just nu lever jag inte, jag bara överlever.
Jag är inte ens 25 år, jag ska ju vara i mitt esse nu!? Inte som en seg gammal tant!
Men med över två års sömnproblem så börjar orken tryta. Men det är otroligt vad människokroppen faktiskt kan klara av! Jag fattar inte att jag har klarat av att ha tre jobb under denna tid och nu plugg!
Min käke låser sig minst 1 gång om dan pga av stressen. Mina axlar sitter uppe vid öronen och klumpen i magen är så stor. Jag har en slags oro i kroppen jag inte kan förklara.
Jag vet inte ens varför jag är ledsen hälften av gångerna!
Det är som en känslostorm inombords och jag hoppas på att få bukt med mitt förflutna.
Men jag vet inte, jag hoppas såklart att jag ska bearbeta och gå vidare och kunna sova gott om nätterna, för jag har inte gjort något fel.
Sen att det saker som händer vid sidan av detta gör ju inte saken bättre!
Ursch, det känns som en garnnysta av problem och jag vet inte vart jag ska börja nysta upp!
Längtar tills Christian kommer hit och vi ska ha en helg tillsammans. Ska bli mysigt! En helg i 'våran' stad Gävle är alltid uppskattad :)
Första kortet på mig och Christian (och Christer). Detta var den 24 maj 2013. Snart ett år sen <3
Självklart var vi i Gävle!
Svåra beslut
Vissa saker är ohållbara, ibland måste man göra saker man inte vill för andra människor.
Ibland måste man ta svåra beslut för att hjälpa andra. Ibland måste man krossa sitt eget hjärta för att ge andra hjärtan plats att helas.
Jag hoppas och tror att vi en gång kommer hitta tillbaka och få det som det var innan du var sjuk.
Men du måste bli hel först...
Känslan
Känslan av att vara totalt maktlös och se en person förstöra så mycket är det värsta jag varit med om
Diagnos IBS
Ända sen jag flyttade till Stockholm har jag sprungit fram och tillbaka till läkaren och gjort diverse hemska undersökningar
Och nu är diagnosen till 99% ställd.
IBS.
Suger k*k gör det, för det gör inte att bota, man får dras med det hela livet.
Att jag antagligen har gjort detta mot mig själv svider mer än vad ni tror.
Jag har gått igenom en smärre kris men vad ska man göra? Gjort är gjort!
Nu har jag i alla fall börjat en IBS- kurs
Det är en kurs uppdelad på fyra tillfällen.
Jag har gått halva nu.
I tisdags så fick vi vår nya kostplan. Fyfan. Jag får inte äta något gott längre
| Kategori | Undvik | Välj i stället |
| Fruktos |
Äpple, päron, vattenmelon, fruktjuice, torkad frukt, honung. |
Apelsin, kiwi, bär, honungsmelon, banan, druvor, ananas, jordgubbar. |
| Laktos | Mjölk från ko, get, får, glass, mjukost. |
Laktosfria produkter, havrebaserade produkter. |
| Oligosackarider |
Kål, ärter, bönor, linser, brysselkål, sharonfrukt, lök, vitlök, vete, råg och korn. |
Tomat, morot, zucchini, paprika, havre, ris, potatis. |
| Sockeralkoholer |
Tuggummi och halstabletter med xylitol och sorbitol, majs, blomkål, sockerärter, avokado. |
Drycker sötade med vanligt socker eller syntetiska sötningsmedel som Aspartam.
|
Medmera, det är otroligt mkt man ska undvika!
Man får bara dricka en kopp kaffe. OM DAN!
uuh! Det och att man inte får dricka hur mkt vin som helst, avocado och blomkål och naturgodis är det som svider mest.
Men ska försöka köra det här strikt nu och hoppas att det hjälper. Att magen äntligen kan bli lugn och bra :)
Det är svårt att veta hur man ska få ihop några måltider, eftersom man inte får äta lök blir det svårt med köttbullar, biffar och dylikt.
Blä!
Men men! Hoppas det är värt det. Laddat upp kylskåpet lite grann. Med jädrar vad dyrt det är med laktos & glutenfritt! AJ AJ!
Är du intresserad av att veta mer om IBS, IBS skola och FODMAP? Klicka HÄR
Trötthet.nu
Jag har så mycket att vara lycklig över just nu!
Massor av fina saker som händer!
Men varför kan jag inte vara glad?
Varför är ingenting kul längre?
Varför är ingenting kul längre?
Jag kan knappt le längre, förutom mitt fejksmile som jag ger varje dag.
Varför kan jag inte glädjas åt alla fina glädjeämnen?
Jag är under utredning med min mage nu, den har ju krånglat konstant i över ett år nu.
Att konstant ha ont och planera sitt liv efter sin mage är inte så jävla roligt.
Går på järntabletter, magmedicin och sömntabletter för tydligen så fungerar jag inte utan dom.
Ursch, jag känner mig så jävla gammal och trött!!
Är det så här det ska vara att vara vuxen?
Aldrig lycklig, konstant ont och trött?
Offerkoftan
