Lite nytt!
Update
I can still kick your ass
It's all about me
Sommaren 2015 vs Sommaren 2014
Sommaren 2015 skiljer sig mycket från sommaren 2014.
I år bor och arbetar jag i Gävle. Förra sommaren i Alfta, Hälsingland.
Denna sommar får gå klädd som jag vill, prata med vem jag vill, göra vad jag vill, sova ostört utan att bli utsatt för massa olika övergrepp.
Nej fyfan.
När jag ser tillbaka på förra sommaren så ryser jag. Allt känns så otroligt långt borta och så surrealistiskt så ibland undrar jag nästan om jag drömt det hela.
Jag kan inte fatta att jag verkligen levde med en man som jag trodde skulle ha ihjäl mig!!
Det fanns fler än en gång jag tänkte "Nu dör jag, nu lyckas han. Nu tar han livet av mig"
Fyfan. Tänk att jag levde så?! Och det värsta var nog att jag tänkte "Men gör det då, ta livet av mig så jag slipper den här skiten"
Tänk att jag hellre såg döden som en utväg än att lämna han? SKRÄMMANDE.
Tänk att när jag var hemma så var jag konstant livrädd.
Det är så jävla otäckt att titta tillbaka och tänka vilket jävla helvete jag gick igenom.
Stackars lilla Mia.
Jag vill bara gå tillbaka och lyfta bort henne från den där hemska situationen.
- "Jag vet Mia att han var den mest fantastiska människa du någonsin lärt känna, men han kommer ALDRIG ALDRIG någonsin bli den mannen igen, han har aldrig ens varit den mannen ens någon gång. Han har ljugit för dig sen dag 1. Om allt. Om andra kvinnor och om precis ALLT. Du är värd mer, underbara varelse" Vill jag viska i mitt egna öra.
Jag kan inte idag med den kärlek jag känner till mig själv och min omgivning förstå att jag levde med han så länge som jag gjorde. Jag skulle lämnat han den dagen han blev sjuk. Eller var han sjuk hela tiden bara att det märktes när vi flyttade ihop? Ja, vad vet jag och det kommer jag aldrig få reda på.
Det är okej.
Förut hade jag så många frågor:
- Varför hände detta mig?
- Vad hände mellan oss?
- Vad har han för fel egentligen?
- Vad gick snett?
- Gjorde jag något fel?
- Var det alla droger han tog?
- Eller en psykisk sjukdom?
- Är han psykopat?
- Är han farlig även nu efter att jag har lämnat han?
Ja, detta plus miljoner andra tankar som har snurrat runt när jag inte kunnat sova.
Men, det måste vara tack vare yogan, så har jag kommit underfund med:
Jag kommer aldrig få reda på vad som hände egentligen. Och det är okej.
Det som har hänt, har hänt. Inget kan ändra på det och jag tar med mig något från denna tid.
Jag har lärt mig något av denna relation, och det är att alltid, alltid, ALLTID lita på dig själv och din egen uppfattning om saker och ting. Aldrig någonsin lyssna på vad någon annan säger är rätt. Känner du att det är fel, så är det fel. Lyssna på magkänslan.
LYSSNA PÅ MAGKÄNSLAN, oavsett hur övertygande han låter.
Ta hand om dig, var i relationer som BYGGER upp dig. Inte bryter ner dig.
Jag kommer ALDRIG någonsin låta någon behandla mig så som Christian gjorde.
Det lärde han mig.
Han lärde mig att tro på mig själv och att aldrig låta någon behandla mig sådär.
Han gjorde mig starkare i mig själv och i min kärlek till min egen varelse.
Det lärde han mig, så på så sätt får jag faktiskt tacka han.
Tror inte att jag hade funnit mig själv så som jag har gjort om det inte vore för han.
Så tack.
Tack Christian för all skit du utsatte mig för, för jag kom ut starkare än någonsin och kommer från och med den 5 augusti 2014 ha mig själv och mitt mående i centrum. Så som jag inte hade förut.
Tack för att du fick upp ögonen på mig.
Jag hoppas vid mitt stilla sinne att han inte utsätter fler kvinnor för det han har utsatt mig för.
Det hoppas jag vid gud inte. Så på det viset kanske jag lärde honom någonting också?
Kan ju alltid hoppas.
Lycka till!
Med lite filter
Med lite filter kan till och med jag se ut som en filmstjärna :D
#5inist
#5inist
Ego
Everything Changes
Förändringarnas tider
Idag upptäckte jag att jag är en fri människa
Idag är dagen som jag sett framemot väldigt mycket faktiskt. Tro'tt eller ej! Haha!
Trodde inte jag kunde bli så här uppspelt inför en dejt! Inte känt mig så här glad på väldigt länge!
Jag är fri!! Jag är på riktigt fri!!!
Träningsvärk
Gud! Jag har haft konstant träningsvärk i fyra veckor nu!! Haha men fan va skönt det är att äntligen ta hand om sig själv, att ta ut sig på passen och känna musklerna bränna dagen efter för att nästa gång kunna ta i hårdare och mer!
Synd bara att sömnen har börjat krångla igen...
Sovit kasst i några veckor, kanske för att jag har någon inre stress? Kanske saknar jag min familj? Kanske är det dags för den tiden på året när livet förändrades för alltid?
Jag tar hand om mig så gott jag kan: umgås med bra människor, äter bra, rör på mig men ändå vill inte sömnen infalla sig.
Men jag försöker hålla mina rutiner så hoppas jag att sömnen snart vill komma tillbaka!
Men det är så jobbigt att vakna mellan 3-5 och inte kunna somna om och sedan ligga i sängen hela dagen och försöka sova! Nej, det är hemskt och jag hoppas jag kan få någon mer timmes sömn inatt!
Jag somnade så skönt på yogan idag i allafall 😜
Tillbaka till Holmsveden - Hela filmen
Vid 1h 20 min så börjar scenen jag är med i :)
Enjoy!
Dagens selfie
När man har tråkigt
Tankar
Jaha. Nu är man igång med den där karusellen igen. Få se hur det går denna gång, har inte så mycket hopp till att det kommer bli något bra med det här.
Jag har haft sömnproblem sedan januari 2012. Jag vet precis varför, det tog något år att fatta va det berodde på.
Men nu det senaste halvåret har händelsen kommit i fatt och mina känslor är uppåt väggarna.
Jag är så jävla trött på att vara trött så jag spyr på det. Jag är trött hela dagarna varje dag. Varje gång klockan ringer vill jag bara gråta - Jag vill inte gå upp, jag orkar inte.
Just nu lever jag inte, jag bara överlever.
Jag är inte ens 25 år, jag ska ju vara i mitt esse nu!? Inte som en seg gammal tant!
Men med över två års sömnproblem så börjar orken tryta. Men det är otroligt vad människokroppen faktiskt kan klara av! Jag fattar inte att jag har klarat av att ha tre jobb under denna tid och nu plugg!
Min käke låser sig minst 1 gång om dan pga av stressen. Mina axlar sitter uppe vid öronen och klumpen i magen är så stor. Jag har en slags oro i kroppen jag inte kan förklara.
Jag vet inte ens varför jag är ledsen hälften av gångerna!
Det är som en känslostorm inombords och jag hoppas på att få bukt med mitt förflutna.
Men jag vet inte, jag hoppas såklart att jag ska bearbeta och gå vidare och kunna sova gott om nätterna, för jag har inte gjort något fel.
Sen att det saker som händer vid sidan av detta gör ju inte saken bättre!
Ursch, det känns som en garnnysta av problem och jag vet inte vart jag ska börja nysta upp!
Längtar tills Christian kommer hit och vi ska ha en helg tillsammans. Ska bli mysigt! En helg i 'våran' stad Gävle är alltid uppskattad :)
Första kortet på mig och Christian (och Christer). Detta var den 24 maj 2013. Snart ett år sen <3
Självklart var vi i Gävle!
Gävle
Operation Gävle har påbörjats!
Maria Graaf
Mia
Mia
Mia
