Bilägare!

 
Igår köpte jag mig en bil :D
 

Körkort!!

 
I lördags var det en bra dag! Jag tog nämligen körkort! :D
 
 

Miriam Bryant - Gävle Konserthus

 
Igår var Miriam Bryant här i stan! Givetvis var jag på plats! Jag räknade ut tidigare att jag sett henne fem gånger sammanlagt och vilken skillnad från första gången jag såg henne live i augusti 2012 i Göteborg. Det var kärlek vid första ögonkastet! Då var det drygt 20 pers kanske som tittade och numera är det slutsålt vart hon än spelar! Ganska så häftigt! :)

Min födelsedag: 26

Jag fyller år idag. Idag den 22:e juli har jag levt i 26 år.
26 år!
Jag fattar inte att jag numera är på fel sida av 25 :D
Haha, vart har livet tagit vägen liksom?!
 
Jag har haft en jättebra dag på jobbet! Jag jobbade 7-14 och vi var fem personal (1 mer än vanligt) på morgonen och fyra personal efter klockan 10:30 (två personal mer än vanligt) så vi har verkligen hunnit med allt i lugn och ro. Inget stress och det har varit roligt och otroligt givande. Jag fick en sång sjungen och jag har fått så otroligt mkt uppskattning av mina gamla :)
Sen åkte jag hem och sov en stund och sedan gjorde jag mig fin och åt middag med Linnéa och Sanna på Hotell Winn (helt fantastisk mat där by the way- till helt rimliga priser).
Drack lite drinkar och åt så gott!
En helt fantastisk dag! Jag är så nöjd!
Jag hade en underbar fin helg med mamma i Dalarna i helgen och nu så denna dag.
Jag är så fylld av energi och livslust och glädje.
 
Allt kommer ordna sig.
 
Förra årets födelsedag var hemsk. Jag jobbade, kom hem till ett kaos och bara grät mig igenom hela dagen.
Grinade hysterisk med mamma i telefon på kvällen och ville bara försvinna.
 
Vilken skillnad.
Jag har haft den bästa födelsedan på länge <3
Tack alla underbara som finns hos mig, ni förgyller mitt liv så otroligt.
 
 

Sommaren 2015 vs Sommaren 2014

Sommaren 2015 skiljer sig mycket från sommaren 2014.
I år bor och arbetar jag i Gävle. Förra sommaren i Alfta, Hälsingland.
Denna sommar får gå klädd som jag vill, prata med vem jag vill, göra vad jag vill, sova ostört utan att bli utsatt för massa olika övergrepp.
Nej fyfan.
När jag ser tillbaka på förra sommaren så ryser jag. Allt känns så otroligt långt borta och så surrealistiskt så ibland undrar jag nästan om jag drömt det hela.
Jag kan inte fatta att jag verkligen levde med en man som jag trodde skulle ha ihjäl mig!!
Det fanns fler än en gång jag tänkte "Nu dör jag, nu lyckas han. Nu tar han livet av mig"
Fyfan. Tänk att jag levde så?! Och det värsta var nog att jag tänkte "Men gör det då, ta livet av mig så jag slipper den här skiten" 
Tänk att jag hellre såg döden som en utväg än att lämna han? SKRÄMMANDE.
Tänk att när jag var hemma så var jag konstant livrädd. 
Det är så jävla otäckt att titta tillbaka och tänka vilket jävla helvete jag gick igenom. 
Stackars lilla Mia.
Jag vill bara gå tillbaka och lyfta bort henne från den där hemska situationen.
- "Jag vet Mia att han var den mest fantastiska människa du någonsin lärt känna, men han kommer ALDRIG ALDRIG någonsin bli den mannen igen, han har aldrig ens varit den mannen ens någon gång. Han har ljugit för dig sen dag 1. Om allt. Om andra kvinnor och om precis ALLT. Du är värd mer, underbara varelse" Vill jag viska i mitt egna öra.
 
Jag kan inte idag med den kärlek jag känner till mig själv och min omgivning förstå att jag levde med han så länge som jag gjorde. Jag skulle lämnat han den dagen han blev sjuk. Eller var han sjuk hela tiden bara att det märktes när vi flyttade ihop? Ja, vad vet jag och det kommer jag aldrig få reda på.
Det är okej.
Förut hade jag så många frågor:
- Varför hände detta mig?
- Vad hände mellan oss?
- Vad har han för fel egentligen?
- Vad gick snett?
- Gjorde jag något fel?
- Var det alla droger han tog?
- Eller en psykisk sjukdom?
- Är han psykopat?
- Är han farlig även nu efter att jag har lämnat han?
 
Ja, detta plus miljoner andra tankar som har snurrat runt när jag inte kunnat sova.
Men, det måste vara tack vare yogan, så har jag kommit underfund med:
Jag kommer aldrig få reda på vad som hände egentligen. Och det är okej.
Det som har hänt, har hänt. Inget kan ändra på det och jag tar med mig något från denna tid.
Jag har lärt mig något av denna relation, och det är att alltid, alltid, ALLTID lita på dig själv och din egen uppfattning om saker och ting. Aldrig någonsin lyssna på vad någon annan säger är rätt. Känner du att det är fel, så är det fel. Lyssna på magkänslan.
LYSSNA PÅ MAGKÄNSLAN, oavsett hur övertygande han låter.
Ta hand om dig, var i relationer som BYGGER upp dig. Inte bryter ner dig.
Jag kommer ALDRIG någonsin låta någon behandla mig så som Christian gjorde.
Det lärde han mig.
Han lärde mig att tro på mig själv och att aldrig låta någon behandla mig sådär.
Han gjorde mig starkare i mig själv och i min kärlek till min egen varelse.
Det lärde han mig, så på så sätt får jag faktiskt tacka han.
Tror inte att jag hade funnit mig själv så som jag har gjort om det inte vore för han.
Så tack.
 
Tack Christian för all skit du utsatte mig för, för jag kom ut starkare än någonsin och kommer från och med den 5 augusti 2014 ha mig själv och mitt mående i centrum. Så som jag inte hade förut.
Tack för att du fick upp ögonen på mig.
 
Jag hoppas vid mitt stilla sinne att han inte utsätter fler kvinnor för det han har utsatt mig för.
Det hoppas jag vid gud inte. Så på det viset kanske jag lärde honom någonting också?
Kan ju alltid hoppas.
 
Lycka till!

Min bästa väns bröllop

Den 23 Juni 2015 sa dessa underbara människor ja till varandra efter 10 år tillsammans och en underbar dotter!
De två är mina idoler och förebilder!
Grattis Madeleine och Erik Eriksson <3 <3

This just in: Being Strong = New Tattoo

 
You never know how strong you are until being strong is the only choice you have
 

1 vecka kvar!

Nu är det bara en vecka kvar tills jag ska tatuera mig!! *klappa händerna*
 
Och den tatueringen blir till tack vare denna man, Bob Marley :)
 

När solen ler

 

Livets godsaker

 
Woho!!!!!
 
Ibland slänger livet till en lite godsaker och jag kastar mig över de som en sötsugen onge!
Jag är ju lite svältfödd på godsaker :D
 
 

Soulmate


Detta är min soulmate <3

Fuck Cancer

Äntligen, äntligen ÄNTLIGEN lite goda nyheter <3
 
Gud, vad skönt det känns. Tack och lov, tack och lov tack och lov <3 <3
 
 

The M Squad

 
Mina syskon är det absolut bästa i mitt liv.
Jag vill låsa in dom i en bubbla och skydda dom från allt ont här i världen.
Jag skulle ta en kula för dom, jag skulle göra ALLT för att skydda mina underbara änglar!
 
Jag älskar er så otroligt mycket, Mattias, My, Moa och Micke <3 
Utan er vet jag inte om livet hade varit värt att leva! Ni är det bästa som finns <3
 
 

Idag upptäckte jag att jag är en fri människa

Idag är dagen som jag sett framemot väldigt mycket faktiskt. Tro'tt eller ej! Haha!
Trodde inte jag kunde bli så här uppspelt inför en dejt! Inte känt mig så här glad på väldigt länge!
Jag är fri!! Jag är på riktigt fri!!!
 
 
 

Dinner and a show

 
 
 
Nu ska jag strax iväg och käka med mina brudar och sedan ska vi på Mia Skäringer show!!
Taggad? Ajamen :)
 
 

Rannsakan av förra året

Om man jämför förra årets Mia och med dagens Mia så är det otroligt mycket om har förändrats.
Då den  27:e januari 2014 bodde jag i den där hemska byn och mannen jag älskade så mycket hade precis börjat förändrats till något skrämmande (eller jag menar att jag började få se den han verkligen var), jag vägde 10-11kg mer än i dagsläget, jag sov otroligt dåligt (mycket pågrund av min sambo som gjorde att jag inte vågade somna), jag var trött jämt både psykiskt och fysiskt men jag var ändå glad för att jag äntligen hade kommit in på hälsopedagogprogrammet i Gävle dessutom. 
Nu då? Den 27:e januari 2015?
Jag har ingen sambo, ingen käresta, ingen man what so ever i mitt liv. Och har ingen ångest över det överhuvudtaget! Så olycklig som jag var med Christian och så vidrigt han behandlade mig har lett till att jag gärna vill ha min frihet och inte har något behov av att träffa andra män (tyvärr tills hans belåtenhet kan jag tänka mig), jag har gått ner i vikt till 'min' riktiga vikt, skolan går överförväntan: jag känner mig riktigt smart till och med :P, jag sover ljusår bättre än förra året: har inte tagit ett sömntabletter sedan jag lämnade den där hemska byn i Augusti, jag har stått på mig och kämpat för det jag tror på: Jag har struntat i vad för hemska saker folk har sagt om mig eftersom JAG VET vad jag har sett och JAG VET vad jag har varit med om. Men jag kan förstå att folk har haft svårt att tro på det jag har berättat eftersom det är så fruktansvärt sjuka grejer så det är knappt jag trodde på det själv ibörjan. Jag lovar att jag någongång ska berätta allt som hände i den där hemska byn i det där vidriga huset: Jag lovar det är en historia som är full av drama, tragedi och spänning. Haha ja herregud! Nu har jag ändå kommit till den punkten där jag slutat vara rädd för han och hans sjuka hjärna och faktiskt kan skratta och tänka: HERREGUD VAD SJUKT!!!
 
Varje år dödas 17 kvinnor av sin nuvarande man eller exman (Källa: http://www.tv4.se/m%C3%A4n-som-m%C3%B6rdar-kvinnor) och jag kan skatta mig lycklig att jag inte var en av dom. För det kunde jag lika gärna ha varit. Absolut, finns inte en tvekan om att det blivit så tillslut. Så fruktansvärt var det i det där vidriga huset.
 
Trots att jag kommit ifrån den där sjuka mannen och äntligen mår bra efter allt som hänt så är inte livet tipp topp. Min familj har drabbats av ett oerhört hårt slag iform av en sjukdom hos en väldigt nära anhörig. Ingen vet någonting vad som kommer hända.
Det är bara att ta dagen som den kommer...
Jag försöker hålla fast mina rutiner med bra mat, yoga, träning, promenader, vänner, hockey och skola och har lyckats ganska bra hittills och det känns bra att vara stabil och lugn för att kunna finnas där för min familj.
Förra året vid den här tiden
 
 
Jag idag! 
 

Ett stort tack!

Gud vad mycket fin respons jag fått efter mitt tidigare inlägg!  Tack alla fina!! <3
 

Mannen jag älskade förvandlades till ett monster

Jag har tänkt på det här blogginlägget ett tag nu. Men hur mycket ska jag skriva? Ska jag utelämna allt?
Ska ens berätta alls? Kan någon bli sårad av detta inlägg?
Ja, jag tror någon kan bli sårad. Men jag tror inte ens de eller den personen kommer bli ens i närheten så sårad som jag har blivit.
Det här är min berättelse. Mina ord. Om du väljer att inte tro på det så är det upp till dig, men detta är från min vinkel.
 
Han. Jag träffade Han. Det var verkligen Han. Han med stort H. Han fick mig att känna mig som en prinsessa, han behandlade mig verkligen som jag var värdefull. Han kunde åka i fyra timmar mitt i natten för att vara med mig. Detta hade aldrig hänt mig förut: Att en man satte mig i första hand. Jag kände det som jag var hans allt.
Vi växte ihop mer och mer och snart var i alla fall han mitt allt.
Tiden innan vi flyttade ihop var hemsk, jag har aldrig saknat någon så mycket i hela mitt liv. Det kändes verkligen som jag var trasig när jag inte var med honom. Jag var så kär så kär så kär, så otroligt kär. Jag har inte ens varit i närheten av sådär kär. Och det var besvarat. Det var bästa av allt. 
När han frågade om vi skulle flytta tillsammans föll alla bitar på plats.
Tänk, tänk att jag. Den där trasiga människan hitta rätt även jag i livet. 
Vi planerade för ett liv tillsammans.Och det var ett fint liv vi planerade.

Jag satt på tåget upp till byn där jag numera skulle bo för alltid. 
Jag var nervös, upprymd.
Där klev jag av tåget och där stod Han. Han stod där och väntade på mig.
Nu var vi sambos.
Nu skulle äntligen vårat  liv tillsammans börja.
Men det gjorde det inte. Istället blev det början på slutet.
Början på en mardröm där jag inte trodde jag skulle komma levande ur.
Det började med oförklarlig svartsjuka, som utvecklades till psykisk misshandel. Jag tänker inte gå in på detaljer med hänsyn till andra. Men någon gång, lite längre fram när det mesta är historia så kanske?
Men den 7 månaders långa kamp som inleddes den dagen jag flyttade in är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.
Mannen som jag älskade mest av allt, mannen som hade lovat att aldrig någonsin såra mig, som jag trodde var pappa till mina barn, behandlade mig som jag var hans värsta fiende. Jag blev nertryckt och nertryckt och nertryckt, tills jag bara var en sån otroligt trasig människa som inte ville fortsätta leva mer. Jag är helt övertygad om att om jag inte hade lämnat honom hade jag idag varit död. På egen hand eller av han. Helt helt övertygad.
Nu när jag ser tillbaka på allt som har hänt så är det som en skräckfilm! Jag fattar inte att allt det där sjuka har hänt mig. Att allt det där sjuka var RIKTAT mot mig.
Att den människan jag älskade mest av allt hatade mig så otroligt mycket utan anledning.
När jag tittade den mannen i ögonen så såg jag inte Han längre. Den var inte Han. Det var en främling som skrämde livet ur mig.
Han fanns inte kvar och det var ett väldigt enkelt val att lämna.
Min depression jag hade haft under sommaren släppte ganska så direkt efter jag kom därifrån.
Min sömn som varit kass i 2 år återkom sakta men säkert och nu kan jag sova utan tabletter.
Tänk att han har intalat mig i ett halv års tid att det är MIG det är fel på?! Mig! Jag var bipolär och hade ADHD och var sjuk i huvudet, en liten fitta. Allt det där var jag enligt honom. Och tänk: Jag trodde på honom, förutom dom två sista alternativen. Det visste jag inte var sant. 
Jag vet att jag har varit en liten bråkstake förr, men jag sökte aldrig upp bråk. Jag har bara gjort väsen av mig när jag tycker någonting är orättvist.
Men jag har blivit en lugnare människa och jag hade inte varit annat än perfekt mot Han. Men när han började med sitt beteende. Sparkade jag bakut och slogs till jag inte orkade kämpa. Jag dog på insidan. Jag har aldrig varit så fruktansvärt slut som jag var på slutet. Jag tippade runt på tå där hemma för att inte göra eller säga fel för jag orkade inte med kampen mer. Men tänk att jag till och med kunde cykla åt fel håll när jag cyklade till jobbet? Dagen efter flyttade jag efter en mardrömsdag/natt.
 
Jag känner idag bara vitglödgad hat mot vad denna man har gjort mot mig.
Man behandlar inte sina medmänniskor på det viset.
Strax efter jag flyttat hade han ingenting kvar: Sambo, barn, jobbet, vänner och egentligen ingen familj.
Men ändå är det inte han det är något fel på. Det är fortfarande mig det är fel på.
Lilla mig. Lilla Mia. Den 25-åriga Mia som trodde hon hade träffat pappan till sina barn fick tänka om och fick börja tänka sig en ny framtid.
En framtid som innehåll: Skratt, ljus och glädje
I stället för den framtid jag såg med honom: Mörker, trasig, död.
Två månader har gått och jag har aldrig mått så här bra i mitt liv. Min kropp är 100 kg lättare, jag LEVER äntligen. Jag LEVER!
Jag tänker aldrig ALDRIG någonsin låta en man kontrollera mig på det viset. Aldrig någonsin. Jag ska aldrig någonsin bli intalad att det är fel på mig, att jag är sjuk i huvudet att jag är äcklig och en hemsk människa.
 
Det är jag inte. Jag vet det. Jag vet att jag är värdefull. Jag är en snäll människa som inte gör någon illa, som sätter andra framför mig själv, som bryr mig sååå mycket om mina medmänniskor att när de lider, lider jag och när de är lyckliga så är jag lycklig. Jag är en värdefull och underbar människa och jag är värd bättre än han. Jag är värd bättre än det där livet med honom. 
Jag är värd att vara med någon som faktiskt vet vilken skatt han har och tar hand om denna underbara skatt. Jag är värd någon som inte kallar mig för fitta bara för att jag vägrar att bli filmad när jag sover. Jag är värd att bli älskad för den jag är. Jag är värd att vara den människa jag är. Jag är värd att få vara med någon som inser mitt värde. För jag har ett väldigt högt värde.
 
Jag älskar mig själv och jag kommer alltid sätta min egen hälsa framför någon som inte ens tar hand om sin igen.
Jag är värd det bästa. Alltså mig själv.

Lycklig

För jag är lyckligare nu!! :)
 

Min älskade prinsessa <3

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0