Glossybox November
Score!
Spinning around
(Från i fredags)
Det är så jävla mycket som snurrar just nu!
Helt galet!!
Hoppet har tänts och fan om det sloknar! Jag vill detta så gärna men jag är rädd för att bli besviken. Igen. Som alltid. Som vanligt.
Men tänk om...
Man ska väl inte alltid vara så jävla negativ jämt? Någongång kan ju faktiskt bra grejer hända mig med :)
Ena stunden är jag helt överlycklig och kan inte sluta le men sen så kommer andra tankar upp och allt blir jobbigt.
Men jag är glad för att jag har något att le för :)
Modig
Pirr!
åååå!
Min vackra Sivve :)
Siobhan
Morgonshopping i Nordstan
Dag 2
Mycket på gång!
Utbildning
A whisper and a clamour
Dagens Mia
Lugnt
Miriam Bryant <3
Här tog det slut
LCHF
Jag har ju börjat med LCHF sedan ca tre veckor tillbaka.
Tycket det funkar kanon! Min mage är lugnare nu och jag står still på min drömvikt!
Men jag måste släppa på mina fobier och försöka använda lite mer fett.
Jag kör fortfarande på minimjölk och lättfil.
Men jag provade en 3% fil förra veckan och då var jag faktiskt mätt längre så när mjölken och filen är slut ska jag försöka med 3% och försöka skita i alla hjärnspöken!
Crystal Bra
Suck!
Jag kan och jag vill!
Vi människor är i grunden utvecklade till att undvika smärta. Såväl psykisk som fysisk.
Och vi föredrar en snabb belöning jämfört med en lånsiktig belöning.
Tillexempel att ta den där cigaretten just nu för att det är skönt och man får en kick, istället för att inte ta den och den långsiktiga belöningen blir då bättre hälsa, mindre risk för hjärt och kärlsjukdomar etc etc.
Ni hänger med vad jag menar?
Det finns en metod som kallas "willingness metoden" som syftar på att man ska göra saker man tycker är jobbiga och obehagliga för att bryta mönster i sitt beteende. Alltså satsa på en långvarig belöning.
Denna metod har jag använt för första gången idag på gymmet.
Speciellt under cardion.
Jag såg framför mig en mätare, typ så här:
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
Där 10 är den högsta willingpoängen.
Mm..försök att se det så här:
1. Problematisk sitaution:
Nu börjar det bli riktigt jobbigt på löpbandet. Jag har sprungit i 25 minuter och det börjar ta emot rejält
2. Vad tänker du?
Jag vill slå över till promenadläge istället.
3. Vad känner du?
Ångest för att fortsätta springa, orken är slut
4. Vad gör du?
Slår ner på tempot och promenerar istället.
5. Kortsiktig vinst
Jag kan ta det lugnare och ångesten för att fortsätta springa försvinner. Andan kommer tillbaka
6. Långsiktig konskevens
Blir besviken över min förmåga. Utvecklar inte min kondition.
Så, på fråga fyra ska man göra TVÄRTOM!
Man slår inte ner på tempot!
Se det så här:
1. Problematisk sitaution:
Nu börjar det bli riktigt jobbigt på löpbandet. Jag har sprungit i 25 minuter och det börjar ta emot rejält
2. Vad tänker du?
Jag vill slå över till promenadläge istället.
3. Vad känner du?
Ångest för att fortsätta springa, orken är slut
4. Vad gör du?
Fortsätter att springa, rentav kanske ökar takten.
Fortsätter att springa, rentav kanske ökar takten.
5. Kortsiktig konsekvens
Det blir ännu jobbigare att springa. Det tar emot ännu mer och kanske mår rent av illa?
6. Långsiktig konsekvens
Jag får bättre kondiotion, bättre hälsa och känner mig stolt över min förmåga att jag klarar av mer än vad jag tror!
Så hur gör man då da för att orka vidare?
Jo, kommer ni ihåg min mätare där uppe i början.
För att känna att jag klarar det måste nivån va högt uppe.
Alltså ju mer motstånd ju högre upp ska mätaren vara.
Så idag när jag sprang på gymmet tänkte jag att jag stod mot en vägg med en mätare på.
Jag höll i pendeln och tryckte upp den mot taket (alltså tian) och spjärnade emot med fötterna för allt jag var värd!!
Och så tänkte jag hela tiden:
- Jag kan och jag vill, jag kan och jag vill, jag kan och jag vill, jag kan och jag vill.
Så efter 41 minuter hade jag sprungit 7,3km.
Jag kunde och jag ville!
Denna metod kommer jag använda i fler situationer!
Utgång
The Box
Bläää... Ibland ska man bara låta saker vara känns det som.
Packa ner alla dåliga minnen i en låda skriva HEMLIGT på med stora bokstäver på och sen -svisch- in i något bortglömt förråd där det sedan får stå och bli täckt och gömt av damm.
Rädd
ett år sen snart
Tankarna snurrar runt runt runt. Vad ska jag göra? Jag borde göra det enda rätta och bara göra det.
Men jag är rädd. Jag har fullkomligt livrädd.
Rädd för att inte bli trodd. Rädd för att möta han igen. Rädd för att berätta allt igen och igen och igen.
Rädd för att hela mitt liv ska dras upp inför en massa främlingar.
Rädd bara helt enkelt.
Sofia Kristiansson
Den 25:e November 2010 klev jag på darriga ben in på Arken Zoo i Femman.
Jag skulle bli deras praktikant i april och behövde fylla i några papper.
En tjej, som jag alltid uppfattat som lite läskig, tar emot mig i kassan och fyller i mina papper.
Hon var jättetrevlig och inte alls läskig. Minns att jag sa till Fredrik när jag kom ut:
- Hon var ju inte alls läskig!!
Inte visste jag då att denna 'läskiga' människa skulle bli bland den viktigaste personen i mitt liv och den person jag två år senare räknar som en av mina allra bästa vänner (det finns bara två stycken personer som kvalar in på den listan (och någonsin gjort) och det är Madde o Emma)
Hon har en del problem i sitt liv och jag har mina. Vi pratar, ältar, bittrar, skrattar tillsammans!
Utan henne hade det här senaste året inte gått alls.
Hon är världens finaste Fia alla kategorier <3
Fia and Mia forever ;) hihi
Jag finns här för dig men det vet du ju redan <3
Gym!
A. okej
Är du han?
Igår var jag ute på Sticky Fingers här i Göteborg och då står jag i baren och ser två killar bakom mig som står och pratar.
Jag tittar. Och tittar och tittar.
Till slut går jag fram till den ena:
- Ursäkta men heter du Adam?
- Ja
- Är det du som är med i Torka aldrig tårar utan handskar?
- Ja
AAA!! Haha jag blev jättelycklig och stod o prata med dom en bra stund och dom tyckte nog jag var jättejobbig! :P
Stod och berätta om mina skådisdrömmar! Haha fyfan va pinsamt!!
Graaf
Kill your heroes
Mia & Janni
Never let your fears decide your faith
Never let your fears decide your faith
Själva låten börjar vid 1:05