Jag kan och jag vill!
Vi människor är i grunden utvecklade till att undvika smärta. Såväl psykisk som fysisk.
Och vi föredrar en snabb belöning jämfört med en lånsiktig belöning.
Tillexempel att ta den där cigaretten just nu för att det är skönt och man får en kick, istället för att inte ta den och den långsiktiga belöningen blir då bättre hälsa, mindre risk för hjärt och kärlsjukdomar etc etc.
Ni hänger med vad jag menar?
Det finns en metod som kallas "willingness metoden" som syftar på att man ska göra saker man tycker är jobbiga och obehagliga för att bryta mönster i sitt beteende. Alltså satsa på en långvarig belöning.
Denna metod har jag använt för första gången idag på gymmet.
Speciellt under cardion.
Jag såg framför mig en mätare, typ så här:
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
Där 10 är den högsta willingpoängen.
Mm..försök att se det så här:
1. Problematisk sitaution:
Nu börjar det bli riktigt jobbigt på löpbandet. Jag har sprungit i 25 minuter och det börjar ta emot rejält
2. Vad tänker du?
Jag vill slå över till promenadläge istället.
3. Vad känner du?
Ångest för att fortsätta springa, orken är slut
4. Vad gör du?
Slår ner på tempot och promenerar istället.
5. Kortsiktig vinst
Jag kan ta det lugnare och ångesten för att fortsätta springa försvinner. Andan kommer tillbaka
6. Långsiktig konskevens
Blir besviken över min förmåga. Utvecklar inte min kondition.
Så, på fråga fyra ska man göra TVÄRTOM!
Man slår inte ner på tempot!
Se det så här:
1. Problematisk sitaution:
Nu börjar det bli riktigt jobbigt på löpbandet. Jag har sprungit i 25 minuter och det börjar ta emot rejält
2. Vad tänker du?
Jag vill slå över till promenadläge istället.
3. Vad känner du?
Ångest för att fortsätta springa, orken är slut
4. Vad gör du?
Fortsätter att springa, rentav kanske ökar takten.
Fortsätter att springa, rentav kanske ökar takten.
5. Kortsiktig konsekvens
Det blir ännu jobbigare att springa. Det tar emot ännu mer och kanske mår rent av illa?
6. Långsiktig konsekvens
Jag får bättre kondiotion, bättre hälsa och känner mig stolt över min förmåga att jag klarar av mer än vad jag tror!
Så hur gör man då da för att orka vidare?
Jo, kommer ni ihåg min mätare där uppe i början.
För att känna att jag klarar det måste nivån va högt uppe.
Alltså ju mer motstånd ju högre upp ska mätaren vara.
Så idag när jag sprang på gymmet tänkte jag att jag stod mot en vägg med en mätare på.
Jag höll i pendeln och tryckte upp den mot taket (alltså tian) och spjärnade emot med fötterna för allt jag var värd!!
Och så tänkte jag hela tiden:
- Jag kan och jag vill, jag kan och jag vill, jag kan och jag vill, jag kan och jag vill.
Så efter 41 minuter hade jag sprungit 7,3km.
Jag kunde och jag ville!
Denna metod kommer jag använda i fler situationer!
Kommentarer
Trackback
