Snälla min vän! Kom tillbaka!!!

Jag mår illa.
Jag gråter tills jag känner spyorna i halsen.
Jag vill inte att det ska vara sant.
Jag vill bara vakna upp från den här mardrömmen jag drömmer just nu.
Där ingenting är på riktigt och jag nästa vecka ska få krama på dig.
Jag tittar på din facebook där alla dina underbara vänner skriver så vackra saker om dig och det är nog det enda som får mig att tänka "Det hände verkligen dig, dig av alla människor vid badplatsen den dagen, så hände det just dig"
Varför just du av alla människor?

Du var den mest levnadsglada människa som jag någonsin har träffat.
Jag såg dig aldrig sur och arg.
Du tog hand om mig när jag berättade saker som gjorde ont inombords.
Du visste typ allt om mig, allt som hade hänt mig och ändå tyckte du om mig.
För den jag var.
Jag tycker om dig också. Har alltid gjort, jag har bara varit väldigt dålig på att visa det.
Jag är ledsen för att du dog utan att du visste hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag tycker om dig och hur mycket jag hade sett fram emot att få träffa dig nu i sommar efter all denna tid.

Jag kan inte fatta att du är borta. Du av alla människor.
Snälla kom tillbaka! Det kan inte vara över! Jag skulle göra allt för att få dig tillbaka, om det så bara vore en liten stund för att kunna säga adjö.

Jag skulle skicka ett sms till min mamma igår.
Jag bläddrare ner till "senast skickade" och där låg ditt namn och lyste mot mig i mörkret.
Lägg till
Lägg till
Lägg till
Jag ville skicka och fråga vart du är och hur du mår!
Jag satt och tittade på ditt namn och tänkte:
- Hur kunde det bli så här?

Niklas Johansson
26/1 1989 - 26/6 2010
Du fattas oss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0