Maria Graaf - Livet i Norrland

När jag handlar så handlar jag bara ekologiskt. Om det inte finns ett ekologiskt alternativ så köper jag ingenting! Detta gäller inte bara matprodukter utan allt som egentligen kommer i kontakt med min hud: schampoo, balsam, lotion, tvål osv.

Varför?

Jo, för ekologiska varor har inte besprutats med kemiska besprutningsmedel eller konstgödsel, djuren får ekologisk föda och får vistas ute och leva mer naturligt (Svenska livsmedelverket, 2014).

Ekologisk produkter är bra för mijö, djuren och för din kropp.

Livet handlar ju om att ha god livskvalité och varför ska man då inte få valuta för den maten man köper och stoppar i sig?

Varför ska något som så viktigt som mat, den bränsle som vi stoppar i det viktigaste vi har som är vår kropp, vara så billig som möjligt?

Maten som vi äter är ju grundpelaren i vår kropp hur vi mår och vad vi har för förutsättningar att orka och om vi eventuellt kommer bli sjuka!

Vår kropp är vårt kapital och den måste vi förvalta väl för att få bästa möjliga resultat!

 

Enligt Naturskyddsföreningen så slänger vi 1/3 av den mat vi köper och av hushållsbudgeten så går 35-40% åt till utrymmesmat (kakor, chips, godis, dricka). Om vi istället äter den maten vi köper och minskar på utrymmesmaten så blir det helt plötsligt inte så dyrt! Dessutom äter de flesta för mycket kött som oftast kostar en del för både plånbok, kropp och miljön: Om vi istället minskar vårt köttätande litegrann och istället när vi väl äter kött köper ekologiskt kött så gör du plånboken, miljlön och din kropp en tjänst!

Och om jag som ensamstående student ha råd med ekologisk mat så har även du det!

FN har nyligen konstaterat att många av våra folkhälsosjukomar (tex cancer, diabetes) kan vara kopplade till alla små doser kemikalier vi dagligen får i oss (Naturskyddsföreningen)

Enligt Cancerfonden så kan många av olika cancrar förebyggas med en bra livsstil: goda matvanor och fysisk aktivetet är ENKLA saker som man kan lätt införliva i sin vardag!

 

Vill du lära mer? Eller skriv en fråga i kommentarfältet

 

Urtekram har många underbara och fina produkter till bra priser :)

 

"Tänk om kemikaliejordbruket skulle stå för kostnaderna för vattenrening, utarmning av biologisk mångfald, hälsoskador, övergödning... Då skulle vi få veta vad maten egentligen kostar " - Naturskyddsföreningen.

 

 

 

Om man jämför förra årets Mia och med dagens Mia så är det otroligt mycket om har förändrats.

Då den  27:e januari 2014 bodde jag i den där hemska byn och mannen jag älskade så mycket hade precis börjat förändrats till något skrämmande (eller jag menar att jag började få se den han verkligen var), jag vägde 10-11kg mer än i dagsläget, jag sov otroligt dåligt (mycket pågrund av min sambo som gjorde att jag inte vågade somna), jag var trött jämt både psykiskt och fysiskt men jag var ändå glad för att jag äntligen hade kommit in på hälsopedagogprogrammet i Gävle dessutom. 

Nu då? Den 27:e januari 2015?

Jag har ingen sambo, ingen käresta, ingen man what so ever i mitt liv. Och har ingen ångest över det överhuvudtaget! Så olycklig som jag var med Christian och så vidrigt han behandlade mig har lett till att jag gärna vill ha min frihet och inte har något behov av att träffa andra män (tyvärr tills hans belåtenhet kan jag tänka mig), jag har gått ner i vikt till 'min' riktiga vikt, skolan går överförväntan: jag känner mig riktigt smart till och med :P, jag sover ljusår bättre än förra året: har inte tagit ett sömntabletter sedan jag lämnade den där hemska byn i Augusti, jag har stått på mig och kämpat för det jag tror på: Jag har struntat i vad för hemska saker folk har sagt om mig eftersom JAG VET vad jag har sett och JAG VET vad jag har varit med om. Men jag kan förstå att folk har haft svårt att tro på det jag har berättat eftersom det är så fruktansvärt sjuka grejer så det är knappt jag trodde på det själv ibörjan. Jag lovar att jag någongång ska berätta allt som hände i den där hemska byn i det där vidriga huset: Jag lovar det är en historia som är full av drama, tragedi och spänning. Haha ja herregud! Nu har jag ändå kommit till den punkten där jag slutat vara rädd för han och hans sjuka hjärna och faktiskt kan skratta och tänka: HERREGUD VAD SJUKT!!!

 

Varje år dödas 17 kvinnor av sin nuvarande man eller exman (Källa: http://www.tv4.se/m%C3%A4n-som-m%C3%B6rdar-kvinnor) och jag kan skatta mig lycklig att jag inte var en av dom. För det kunde jag lika gärna ha varit. Absolut, finns inte en tvekan om att det blivit så tillslut. Så fruktansvärt var det i det där vidriga huset.

 

Trots att jag kommit ifrån den där sjuka mannen och äntligen mår bra efter allt som hänt så är inte livet tipp topp. Min familj har drabbats av ett oerhört hårt slag iform av en sjukdom hos en väldigt nära anhörig. Ingen vet någonting vad som kommer hända.

Det är bara att ta dagen som den kommer...

Jag försöker hålla fast mina rutiner med bra mat, yoga, träning, promenader, vänner, hockey och skola och har lyckats ganska bra hittills och det känns bra att vara stabil och lugn för att kunna finnas där för min familj.

Här kan du läsa lite inlägg där jag har skrivit ur Giselas bok: Tryck här för att läsa om salt, tryck här för att läsa om kostcirkeln , tryck här för att läsa om tuggandet och tryck här för att läsa om regelbundenhet.

Tack vare dessa inlägg blev jag uppringd av VeckoReyn för att vara med i ett uppslag de skrev om anitdieter :)

HÄR kan du se en bild på tidningen från 2009.

Jag avslutar min ruta där i tidningen med dessa ord:

"Jag vill utbilda mig till dietist eller personlig tränare för jag vill få folk att inse att de inte behöver banta för att gå ner i vikt"

Ajamen och där är jag nu :)

Jag är bitter. Oj så bitter.

Jag är så fruktansvärd avundsjuk på alla andra runtomkring mig som har så lugna och fina och ordnade liv, med sin familj, med sin karl, med sina barn, de bor i sina hus och har sina jobb och allt är så ordnat och bra utan massa drama hela tiden.

Jag kanske låter som jag tycker synd om mig själv och kallar mig själv ett offer, men FAN. Ibland har man rätten att sätta sig ner och tycka att livet är förbannat orättvist och undra varför all skit hela tiden händer mig?

Har jag någon slags dragkraft för olycka? Dras olycka till mig eller dras jag till den? Eller händer olycka slumpmässigt och jag råkar bara hamna i skottlinjen varendaste gång?

När ska livet för mig lugna ner sig och också jag ska få luta mig tillbaka och vara lugn och lycklig?

Efter varje kris jag gått igenom så har jag tänkt : "Jamen, nu måste det räcka i allafall. Nu har livet sparkat undan fötterna på mig tillräckligt för en livstid så nu händer det nog inget mer" Men så händer en till grej, och en till, och en till, och en till. Och jag börjar sakta men säkert inse att det är nog såhär livet kommer se ut för mig resten av min tid på den här jorden. Jag har börjat värdera om många saker här på slutet. Barn kommer jag nog inte ens våga skaffa!

Framtiden är så mörk och otäck och läskig. Hur kommer den bli? För mig? För min familj? Kommer allt ordna sig och bli bra? Eller kommer allt bara att gå sönder i tusen bitar på ett oåterkalligt sätt? Kommer mitt hjärta gå sönder ännu en gång fast tusen gånger värre den här gången? Kommer jag klara det hära? Eller kommer allt gå bra kanske denna gång? Vi klarade oss undan dödens lie denna gång och vi får en ljus framtid tillsammans allihopa?

Det är en tuff period som vi har framför oss, jag och min familj. 

Det är bara att kavla upp ärmarna och slåss, för det finns inga andra alternativ: Att överleva.

Allt på grund av skuggor på en röntenplåt....