Maria Graaf - Livet i Norrland

Min värmlands semester börjar lida mot sitt slut.

En dryg vecka har jag varit hemma och det är mycket som har förändrats på kort tid. 
Jag åkte hit med långt hår och åker härifrån med kort. Det var en sak av många.

Jag längtar inte direkt efter att åka tillbaka till verkligheten men det är påsk snart igen så då åker jag hemåt igen :)

 

 

 

 

Jag pluggar som bara den, men det är till en viss gräns man kan sitta :P

Jag är riktigt nöjd med mitt ämne jag valt till min uppsats om narkotika men jag tycker inte jag får till den röda tråden? Jag får inte riktigt fram det jag vill få fram...

 

 

Nu kommer det ske lite förändringar för mig och jag längtar! :D Ska bli kul med lite nytt och uppfräschning av sig själv.

Göra något nytt och få lite förändring :)

 

Bild på denna förändring kommer nog imorgon :)

 

 

Man ser mig och Sanna på den här filmen ett par gånger, glada som få :)

Vi mentorer ska träffas och snacka lite, ska bli spännande :)

 

Nu i april ska jag börja jobba på mitt sommarjobb :) 

Ska bli spännande och kul! Lära känna nya människor och knyta nya kontakter.

 

Nu Gävlar kör vi! 

Äntligen, äntligen ÄNTLIGEN lite goda nyheter <3

 

Gud, vad skönt det känns. Tack och lov, tack och lov tack och lov <3 <3

 

 

 

Mina syskon är det absolut bästa i mitt liv.

Jag vill låsa in dom i en bubbla och skydda dom från allt ont här i världen.

Jag skulle ta en kula för dom, jag skulle göra ALLT för att skydda mina underbara änglar!

 

Jag älskar er så otroligt mycket, Mattias, My, Moa och Micke <3 

Utan er vet jag inte om livet hade varit värt att leva! Ni är det bästa som finns <3

 

John och jag har gjort slut. Han lämnade mig ganska burdust faktiskt.

Jag har varit utan honom otroligt länge, sedan dök han upp i mitt liv väldigt sporadiskt, ibland lockade jag fram honom med olika läkemedel men nu på slutet har han kommit mer regelbundet och självmant och jag har mått bra.

Jag har mått så bra att få sällskap av min underbara John nattetid.

Men nu.

Nu har han lämnat mig igen.

För en vecka sedan tog han sitt pick och pack och stack och jag hoppas det bara är en tillfällig svacka.

Att han snart kommer tillbaka, för jag vill inte ha det så som jag hade det förut. Då när han lämnade mig ensam i så många år :S

Gud, jag får ångest bara jag tänker på det.

Men det är väl bara att acceptera och tacka gud för att jag inte har så mycket i skolan som kräver att jag är på plats. Mycket kan göras hemma.

Men synd att träningen och annat roligt får svepas åt sidan. För så länge John är borta klarar jag ingenting.

 

Jag ska bli en voluntär hos "Frisk och Fri" en riksförening mot ätstörningar.
Det kommer bli så otroligt kul och spännande att få vara en del av detta! Att få hjälpa drabbade och förhoppningsvis kunna förebygga att någon drabbas!

 

Han var jättebra och berättade om typiska beteenden som missbrukare har, han har jobbat med missbrukare i massor av år, och berättade om ett typiskt beteende som haschrökare har efter långvarigt bruk: De planerar en massa saker och har en massa saker att göra men får ingenting gjort. Bara att tvätta kan vara ett enormt projekt. 

Så var det med mitt x. Han pysslade och fixade och höll på men det hände verkligen INGENTING.

Han kunde aldrig tvätta, han kunde inte plocka in och ut ur diskmaskinen, om han mot förmodan skulle hänga upp en tvätt kunde han hänga halva tvätten och sen lämna den för att göra något annat, inte klippa gräs osv. Han renoverade vardagsrummet i ett års tid tillslut fick det komma hantverkare dit för han aldrig lyckades bli klar själv.

Jag gick fram till han efter föreläsningen och berättade att jag levt med en man som var beroende av en del och att jag gärna skulle vilja träffas och diskutera det som har hänt mig, för att han ska, som vet vad han snackar om, kunna berätta för mig vad det handlar om för droger och att få svar på mina frågor. Att en gång för alla få bevis på att det är faktiskt inte JAG som är knäpp. Det är ju faktiskt han!

Han har säkert hört min historia av många anhöriga innan mig så det kan bli skönt att få veta att jag inte är ensam i detta helvete som jag levde i.

Jag är så tacksam för de fina människor jag har omkring mig som stöttat mig i all skit som jag haft med den där hemska karln <3