Bläddra ner!

Bläddra ner för dagens yogapass! :)

10: 30 days of yoga

 
 
En tredjedel avklarad!

För dagens yogavideo bläddra ner :)

Bläddra ner i vanlig ordning!

För dagens yogapass

...bläddra i vanlig ordning ner :)
 
Godmorgon på er föresten! Hoppas ni haft en bra natt :)

Inlägget finns här nere

Bläddra ner för yogainlägget :)

Dagens video

För dagens yogavideo bläddra ner :)

I'm the queen of the darkside

 
 
 
 

Rapport

Woho!
En tidig morgon för mig då jag vaknade 04! Tidigt kan tyckas men jag somnade vid 22 så jag fick i alla fall mina gyllene 6 timmar <3
Helgen som varit har varit grym! :)
 
I fredags var jag och Ellen till Greta och åt tacos och tittade på Idol och mös lite! :)
Sen i lördas så var jag på hockey, Brynäs - HV71. Gick inge bra men hem och bli på festhumör i alla fall och klä ut sig till katt som ni ser i inlägget nedanför.
Greta och jag åkte till Andersberg och gick på Sandra Halloween fest! Dom hade gjort allt jättefint och jättekul! :) 
I söndags så fikade jag o Ellen hos Greta.
 
En bra helg!
 
Nu är det slutspurten på denna kurs och sista tentan på fredag sen man kan ta det lite lugnt innan man kör igång på nästa kurs!

Borderline

 

Mer uppdatering väntar!

Jag ska börja bli bättre på att blogga, ska jag ju försöka med i alla fall :P
Men inte just nu! Lovar att uppdatera så snart som möjligt :)

Mannen jag älskade förvandlades till ett monster

Jag har tänkt på det här blogginlägget ett tag nu. Men hur mycket ska jag skriva? Ska jag utelämna allt?
Ska ens berätta alls? Kan någon bli sårad av detta inlägg?
Ja, jag tror någon kan bli sårad. Men jag tror inte ens de eller den personen kommer bli ens i närheten så sårad som jag har blivit.
Det här är min berättelse. Mina ord. Om du väljer att inte tro på det så är det upp till dig, men detta är från min vinkel.
 
Han. Jag träffade Han. Det var verkligen Han. Han med stort H. Han fick mig att känna mig som en prinsessa, han behandlade mig verkligen som jag var värdefull. Han kunde åka i fyra timmar mitt i natten för att vara med mig. Detta hade aldrig hänt mig förut: Att en man satte mig i första hand. Jag kände det som jag var hans allt.
Vi växte ihop mer och mer och snart var i alla fall han mitt allt.
Tiden innan vi flyttade ihop var hemsk, jag har aldrig saknat någon så mycket i hela mitt liv. Det kändes verkligen som jag var trasig när jag inte var med honom. Jag var så kär så kär så kär, så otroligt kär. Jag har inte ens varit i närheten av sådär kär. Och det var besvarat. Det var bästa av allt. 
När han frågade om vi skulle flytta tillsammans föll alla bitar på plats.
Tänk, tänk att jag. Den där trasiga människan hitta rätt även jag i livet. 
Vi planerade för ett liv tillsammans.Och det var ett fint liv vi planerade.

Jag satt på tåget upp till byn där jag numera skulle bo för alltid. 
Jag var nervös, upprymd.
Där klev jag av tåget och där stod Han. Han stod där och väntade på mig.
Nu var vi sambos.
Nu skulle äntligen vårat  liv tillsammans börja.
Men det gjorde det inte. Istället blev det början på slutet.
Början på en mardröm där jag inte trodde jag skulle komma levande ur.
Det började med oförklarlig svartsjuka, som utvecklades till psykisk misshandel. Jag tänker inte gå in på detaljer med hänsyn till andra. Men någon gång, lite längre fram när det mesta är historia så kanske?
Men den 7 månaders långa kamp som inleddes den dagen jag flyttade in är det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.
Mannen som jag älskade mest av allt, mannen som hade lovat att aldrig någonsin såra mig, som jag trodde var pappa till mina barn, behandlade mig som jag var hans värsta fiende. Jag blev nertryckt och nertryckt och nertryckt, tills jag bara var en sån otroligt trasig människa som inte ville fortsätta leva mer. Jag är helt övertygad om att om jag inte hade lämnat honom hade jag idag varit död. På egen hand eller av han. Helt helt övertygad.
Nu när jag ser tillbaka på allt som har hänt så är det som en skräckfilm! Jag fattar inte att allt det där sjuka har hänt mig. Att allt det där sjuka var RIKTAT mot mig.
Att den människan jag älskade mest av allt hatade mig så otroligt mycket utan anledning.
När jag tittade den mannen i ögonen så såg jag inte Han längre. Den var inte Han. Det var en främling som skrämde livet ur mig.
Han fanns inte kvar och det var ett väldigt enkelt val att lämna.
Min depression jag hade haft under sommaren släppte ganska så direkt efter jag kom därifrån.
Min sömn som varit kass i 2 år återkom sakta men säkert och nu kan jag sova utan tabletter.
Tänk att han har intalat mig i ett halv års tid att det är MIG det är fel på?! Mig! Jag var bipolär och hade ADHD och var sjuk i huvudet, en liten fitta. Allt det där var jag enligt honom. Och tänk: Jag trodde på honom, förutom dom två sista alternativen. Det visste jag inte var sant. 
Jag vet att jag har varit en liten bråkstake förr, men jag sökte aldrig upp bråk. Jag har bara gjort väsen av mig när jag tycker någonting är orättvist.
Men jag har blivit en lugnare människa och jag hade inte varit annat än perfekt mot Han. Men när han började med sitt beteende. Sparkade jag bakut och slogs till jag inte orkade kämpa. Jag dog på insidan. Jag har aldrig varit så fruktansvärt slut som jag var på slutet. Jag tippade runt på tå där hemma för att inte göra eller säga fel för jag orkade inte med kampen mer. Men tänk att jag till och med kunde cykla åt fel håll när jag cyklade till jobbet? Dagen efter flyttade jag efter en mardrömsdag/natt.
 
Jag känner idag bara vitglödgad hat mot vad denna man har gjort mot mig.
Man behandlar inte sina medmänniskor på det viset.
Strax efter jag flyttat hade han ingenting kvar: Sambo, barn, jobbet, vänner och egentligen ingen familj.
Men ändå är det inte han det är något fel på. Det är fortfarande mig det är fel på.
Lilla mig. Lilla Mia. Den 25-åriga Mia som trodde hon hade träffat pappan till sina barn fick tänka om och fick börja tänka sig en ny framtid.
En framtid som innehåll: Skratt, ljus och glädje
I stället för den framtid jag såg med honom: Mörker, trasig, död.
Två månader har gått och jag har aldrig mått så här bra i mitt liv. Min kropp är 100 kg lättare, jag LEVER äntligen. Jag LEVER!
Jag tänker aldrig ALDRIG någonsin låta en man kontrollera mig på det viset. Aldrig någonsin. Jag ska aldrig någonsin bli intalad att det är fel på mig, att jag är sjuk i huvudet att jag är äcklig och en hemsk människa.
 
Det är jag inte. Jag vet det. Jag vet att jag är värdefull. Jag är en snäll människa som inte gör någon illa, som sätter andra framför mig själv, som bryr mig sååå mycket om mina medmänniskor att när de lider, lider jag och när de är lyckliga så är jag lycklig. Jag är en värdefull och underbar människa och jag är värd bättre än han. Jag är värd bättre än det där livet med honom. 
Jag är värd att vara med någon som faktiskt vet vilken skatt han har och tar hand om denna underbara skatt. Jag är värd någon som inte kallar mig för fitta bara för att jag vägrar att bli filmad när jag sover. Jag är värd att bli älskad för den jag är. Jag är värd att vara den människa jag är. Jag är värd att få vara med någon som inser mitt värde. För jag har ett väldigt högt värde.
 
Jag älskar mig själv och jag kommer alltid sätta min egen hälsa framför någon som inte ens tar hand om sin igen.
Jag är värd det bästa. Alltså mig själv.

Stor grattis på mig

Det finns inga lyckliga slut. Alla lyckliga sagor tar slut någongång.

Min bägare är överfull och har spillt över. Jag är ett känslomässigt vrak, jag klarar inget mer. Jag har hittat min vägg och dundrat rakt in i den. Alla saker som har hänt och nu så klarar mitt mentala inget mer.

Min födelsedag idag. En dag som ska firas med en hyllning till livet. Tror denna födelsedag kommer gå till min 25 årigaste historia som den gråaste, tungaste och tommaste. När resten av livet är så så varför skulle denna dag vara annorlunda?
Det är en dag som alla andra...

Grattis på mig...

Repeat




1 år <3



Idag har det gått ett år sen jag träffade denna man!
Tänk att det redan gått ett helt år!
Känns som bara en kort stund men ändå en livstid. Har ju hänt så otroligt.mkt på detta år!!
Filminspelning, flytt i Stockholm, filmpremiär, flytt till Alfta: sambos, plugg, flytt till Gävle. Ja det är en del som har hänt!

Jag och djuret inväntar mannen



Marathon!



Buffy maraton på Campus Sätra fortsätter!

Mia <3 Johanna

Jag har nog världens snyggaste karl jag :)
 

Så som det blev



Livet är inte perfekt, livet är inte rosenskimrande med kaninungar skuttandes runt fötterna.
Det har jag lärt mig.
Jag har haft min beskärda del av otur här i livet och trodde nu att det var min tur.
Nu har jag träffat drömmannen, kommit in på drömutbildning, sambo och allt det dära.
Nu har jag haft min otur från och med nu kommer jag bara ha tur.
Men riktigt så funkar det inte här i livet.
Jag har min man, jag har min utbildning och jag bor i min drömstad (Gävle).
Men ändå känns det inte helt hundra..
Det var inte riktigt så här det skulle bli...
Mycket förflutna som kommer tillbaka, kanske dags att ta tag i vissa saker och gå vidare en gång för alla?

Lite bilder














1:a kursen avklarad!

Då var första kursen avklarad! 
Hemtenta nr 2 är klar sedan länge och ska bara läsas igenom en sista gång och sedan skickas in.
Jepp, första kursen klar. 
1 kurs av 13 möjliga avklarat!
Än så länge så har inte programmet varit alls som jag trott. Jag trodde det skulle vara mer inrikatat på kost och träning men jag är positiv överraskad! Jag har klarat av denna kurs med lätthet och ser framemot nästa kurs "Pedagogikens grunder 15hp" som börjar nästa vecka!
Jag har läst studiehandledningen och har drabbats lite av skräckblandad förtjusning! Verkar vara en väldigt intensiv kurs och många examinationsuppgifter! Sex stycken varav alla är skriftliga uppgifter med seminarieexamination!
Allt är grupparbeten har jag också fattat det som! Hoppas jag hamnar i en bra grupp!
 
I tisdags efter jag kom hem från skolan, så mådde jag skitbra. Hade träffat min man i Gävle och det hade gått jättebra i skolan på redovisningen och allt kändes skitbra men sen på kvällen så började jag må illa och på andra gången på två månader så drabbades jag av magsjuka. VA FAEN!
Sedan december har jag varit magsjuk två gånger och förkyld två gånger! Jag är ju tamejfan aldrig sjuk!
Förkyld har jag inte varit sedan 2011 och magsjuk 2005!! Galet!!
 
Imorgon åker jag nog till min man över helgen och sen på tisdag så flyttar jag in i min lägenhet i Gävle!
Ska bli spännande, men det är ändå ett sorligt steg att flytta ifrån Alfta och min man när jag trodde det var färdigflyttat för mig. Men det ser ut som min karriär som Flytt-Mia fortsätter!

Göteborgs resan i bilder!
























Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0