Angående Norge


Jag skriver detta inlägg till våra kära grannar i Norge.
Jag fick höra på fredagen att det varit någon slags bombning i Norge och blev bestört, men med lite alkohol i kroppen så brydde man sig inte så mycket om det, men sen dagen efter när jag även fick höra talas om den här otäcka vidriga skjutningen på Utöya så blev jag förskräckt.

Jag har det senaste året tänkt så otroligt mycket på döden. Ibland vill jag dö, ibland (oftast) får jag dödsångest för jag vill inte dö.
Tänker otroligt mycket på den otroliga skräcken som folk känner innan som blir mördade eller innan dom dör.
Det är nog det som skrämmer mig mest. Skräcken.

Tänk dig att vara fast på en ö, med en galen man som skjuter allt som rör sig runt omkring dig och dina vänner faller ner på marken. Tänk dig att du gömmer dig och hör hur han passerar flera gånger och du hör hur han skjuter dina vänner. Skrik. Skott och sedan tystnad.
Fyfan.
Jag kan inte ens tänka mig den vidriga skräcken de där stackars ungdomarna måste ha känt.

Vem ger en människa rätten att bestämma över så många liv?
Han dödade nästan 100 personer. Men han förstörde livet för en hel nation.
Föräldrar, vänner, grannar, släkt, bekanta.
Det är otroligt många som är berörda av detta otroligt hemska dåd.

Det är så vidrigt

Mänskligheten är på väg neråt. Vi behöver inte oroa oss för global uppvärmning och att solen ska slockna och solstormar och jag vet inte allt. Vi kommer ha ihjäl oss själva först.

Tänker på er våra kära grannar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0